Jag vill inte att det ska råda någon som helst tvekan:

edit:
Antal jesus i låten = 42
Antal jesus/min = 15
Antal sekunder mellan jesus i snitt = 4

Härom dagen regnade det nästan hela dagen.

Det regnade när jag åkte iväg till jobbet och det regnade hela tiden under tiden jag jobbade.

Självklart regnade det också när jag sprang till bussen på väg hem.

Fick springa hem från busshållsplatsen för att inte bli totalt dyngsur.

Väl hemma insåg jag att det inte fanns en smula mat och för att få bukt med min skrikandes mage behövde jag ge mig ut i regnet för att gå och handla.

Trotsade regnet, denna gång med ett lugnt sinne, då jag insåg att jag redan är dyblöt och att springa kommer inte göra mig torrare utan kommer snarare bara öka riskerna för att få en hjärtinfarkt.

När jag kom in på konsum tittade folk mystiskt på mig som om dom aldrig sett någon som duschat med kläderna på. Jag tänkte att jag skulle kunna sätta en ny trend med den här nya blöta looken. Har det varit inne med "knarklooken" och skrynkliga skjortor ska det väl funka med denna också...

Jag skyndade mig lite för att slippa vara resterande dagen inne på konsum och köpte frysmat, lite bröd, smör och mjölk. Pyttipanna.. ...det är grejer det. Bara att hälla ner i matlådan direkt från fryspåsen och sen värma i mikron på jobbet utan att steka. Men folk är inte så vänligt inställda mot ostekt pyttipanna. Jämt får jag konstiga blickar när jag förklarar vad som ska ätas på lunchrasten.

Ge mig en människa som påstår att den är utan fördomar och jag lovar att jag kan fiska fram att denne har fördomar mot mikrad, ostekt pyttipanna.

Jag ställde mig i den milslånga kön som alltid på denna skitaffär.

Förstår inte varför det alltid ska vara en som sitter och tar emot kunder i kassan oavsett hur mycket folk som köar.

Efter ca 2 månader var det min tur och jag passade på att köpa ett par engångsrakhyvlar för den skäggväxt som tydligt framträtt i mitt anlete sedan jag ställde mig i kön.

Jag betalade och när jag var klar såg jag att det började klarna upp på himlen.

När jag kom ut såg jag att man kunde se regnbågen.

Jag kom att tänka på berättelserna man hört som liten att om man kom till änden av regnbågen fanns det en skatt.

Av någon anledning struntade jag i att gå hem då frysvarorna ändå tinat och jag kunde lika gärna vänta med att lägga in dem. Och mjölken var säkert klumpig och inte riktigt lika god längre så den var säkert bara att slänga ändå.

Jag tyckte att det skulle vara skönt att gå lite så jag gick iväg mot skogen som ligger förvånsvärt nära där jag bor. Jag la märke till att regnbågen fortsatte åt samma håll.

När jag närmade mig skogen såg jag att det verkade som att änden av regnbågen var närmre.

Jag flinade åt tanken att jag förknippat regnbågen med blödiga homosexuella män och här gick jag själv under regnbågen. Nu kanske det verkar som att jag försöker få fram subliminala budskap men det är alldeles fel.

Nåväl, jag började följa stigar som jar inte gått på förut men var inte rädd att komma vilse trots mitt dåliga lokalsinne som fått mig att gå flera timmars omvägar tidigare.

Jag följde av någon anledning bara denna regnbåge.

Det hade nu mer övergått till att bli mer en näst intill fix idé snarare än en nyfiken undran att se vad som fanns i slutet av denna regnbåge.

Något som jag tyckte var konstigt under tiden som jag passerade träd efter träd och sten efter sten var att det inte verkade som att den här regnbågen försvann, något som annars är ett vanligt förekommande fenomen då den tenderar till att snabbt avtaga efter regn.

När jag passerat något som kändes som en tusende gren som rispat mig i ansiktet såg jag att jag börjat närma mig slutet av regnbågen.

Fylld av spänning och förväntan föste jag undan ett par stora buskar som stod i vägen.

Jag trodde inte att det var sant när jag la märke till en stor skattkista i guld som stod bakom buskarna.

Jag tittade mig om för att se om det var någon annan i närheten som möjligtvis skulle kunna se samma sak som jag. Hur skulle jag kunna förklara detta trovärdigt för vänner och bekanta och hur skulle de kunna tro mig? Visst, jag hade ju mobiltelefonen på mig och kunde ta några bilder med mobilkameran... ...men med några bilder och en liten stund med photoshop så kan man ju få det att se ut som att man sitter på mallis och festdricker med en utomjording i propellerkeps och den här historian skulle ju inte låta mer realistisk.

Jag undersökte utsidan på kistan och såg att locket var prydd med ädelstenar och av någon anledning en bild på en irländsk Leprechaun som gjorde en crazy partymin.

Detta var utom mitt förstånd.

Vem kan ställa en dyrbar kista mitt i skogen?

Nyfikenheten blev bara starkare och jag började undra om det kunde finnas något i den här kistan.

Jag höll på att tappa hakan när jag såg att det inte fanns något lås på kistan.

Detta kunde ju faktiskt vara skatten som man så länge hört talas om.

Jag visste nu inte hur jag skulle öppna locket. Skulle jag göra det sakta och hålla på att dö av nyfikenhet eller göra det på en gång?

Jag beslutade mig för att öppna locket snabbt.

Gud så spännande!

Jag skulle räkna till 3.

1...

2...

Det är nu det kommer ske...

3!

Jag öppnade locket och möttes av det mest storslagna jag någonsin sett.

Detta var vad som fanns i...

Hej V!

Jag vet att jag inte är "gullig" så ofta så detta är mitt försök. Du vet att du betyder skitmycket för mig...

Och detta är höjdpunkten av gull som kommer visa sig på den här bloggen. Jag lär få skriva 1000 cyniska och sarkastiska inlägg för att balancera upp detta supergull. Som tur är är det ingen som läser den här bloggen ändå...