wrestling.

Tjo.

Mystiska saker händer.

Jag, M&M och E drog iväg på GBG wrestling när de hade sin första gala på evigheter.
Det var sjukt roligt, alla var peppade som as.
Tydligen var jag med rätt flitigt på TV-sändningen (gick på öppna kanalen).
Efter hela galan ville E att jag och M skulle posa i ringen.
Jag tyckte det kändes lite pinsamt och sa att arrangören aldrig skulle gå med på det men E frågade och fick som svar att det var ok.

Jag och M tafflade runt i ringen och det måste sätt ut som skit. Jag tyckte att det skulle vara roligt att göra nått kul så jag tog sats mot repen för att få fart tillbaks och göra ett grepp.
Repen var däremot löst spända.
Det resulterade i att det översta repet försvann över mitt huvud och mellanrepet drog under arslet. All fart innebar alltså att jag flög ut ur ringen.
Som tur var landade jag mjukt och skönt på ett bord med ett mixerbord.
Någon säkring gick så det blev kolsvart i lokalen. Det kändes inte 100 % bra.
Folk sprang fram och undrade hur det var fatt och jag sa mest en blandning av "förlåt" och "det är ok".
Efter detta kändes det som ett ypperligt tillfälle att dra hem.
På väg hem trodde jag att jag blivit av med mobiltelefonen så vi gick tillbaks mot lokalen som var tom på folk men jag mötte arrangören som tog mitt mobilnummer och skulle kolla efter mobilen dagen efter. Jag lovade att åka dit och hjälpa till dagen efter.
Hittade mobilen på vägen hem, hade den på mig i en mystisk ficka som jag aldrig annars använder.

Dagen efter var jag trasig och kände inte alls för att åka dit och hjälpa till.
Arrangören ringde mig och undrade om jag fått fatt på mobilen. Jag sade att en kompis hade tagit med den för att slippa säga att jag själv hade den på mig.
Han var nöjd med att jag hittade den och tyckte inte att jag behövde åka till lokalen.
Han avslutade samtalet med "vi hörs" vilket jag tyckte var lite märkligt.

Ett par veckor efteråt ringer arrangören och väcker mig på en onsdag.
-Ja, hej, det är C!
Är nyvaken och fattar ingenting.
-Jaha, wrestlingChristoffer?
-Ja, precis. Duu, vad sägs om att vara domare på fredag?
-Eeeeh, va?
-Ja, vi behöver en domare och jag undrar om du är intresserad. Du gillar väl wrestling?
-Eeeeeeh. Jo, det kan man väl säga..
-Ja, bra! Vill du vara domare då?
-Eeeeeeeeeh.. ..eeeeeeeh, jaha? ok?
-Bra! Är inte livet härligt? Det fanns en mening med att du gick upp och snubblade ut genom ringen. Ena dagen ligger du och sover och nästa dag är du wrestlingdomare!

Samtalet fortsätter med lite teknikaliteter kring förberedelser och C's fru ska hämta upp mig om 20 minuter.

Jag åkte iväg till en lokal där svenska wrestlare blir instruerade av El Generico och Twiggy.
El Generico är innehar för tillfället tagteambältet i Ring Of Honor som är ett relativt litet wrestlingförbund men som är känt för sin extremt tekniska wrestling.
Google and you shall find.

För att inte göra världens längsta historia kan jag sammanfatta det med att jag mest satt och tittade på. Fick lite instruktioner och när jag tränade på att vara domare sög jag stenhårt.
Alltså inte penis utan jag menade att jag inte var bra. Det har ingenting med penis att göra alltså. Jag vill bara förklara att jag visserligen har en penis men den har ingenting med mitt sugande att göra. Ingen annan penis heller för den delen. Vad jag menar är inte att.. ...äh, när jag hade sugit penis kände jag mig dålig och kände de andra wrestlarnas oro för att jag skulle sabba allting genom att vara ofokuserad och bara stå som en idiot.

Jag visste att några jag kände skulle gå på galan men jag visste inte om jag skulle vara värdelös eller ok och sa därför inte till någon att jag skulle vara domare.
När det väl var dags träffade jag folk jag känner men spelade bara halvdum och låtsades ha gått till wrestlingen med vit skjorta, svarta chinos och svart slips (domaruniform) bara för att.

När det blev dags samlades alla vid ringen och jag blev uppropad som domare och såg hakor som försvann.

Bilder från galan går numera att se från:
http://picasaweb.google.se/sahlgren1/JULYMAYHEM#slideshow/5493386902292362114

Jag ska inte gå igenom galan mer ingående än några små roliga saker.

-Jag är inte känd för min atletiska kropp eller uthållighet.
-En av mina hobbys är att svettas. Det gör jag rätt ofta och väldigt lätt.
-Som domare flänger man runt väldigt mycket och kastar sig ned i marken för att räkna ut någon genom att slå i mattan tre gånger. Då matchen gärna ska vara lite spännande tenderar det till att hända rätt många gånger att jag kastar mig ner och bara hinner räkna till två innan motståndaren har fått upp ena skuldran från mattan.
-Jag började inte galan med att vara pigg och fräsch utan hade repeterat matcher några gånger innan och var svettig redan från början.
-Chants är något som publiken skriker i form av korta budskap ex. Döda Havoc, He's hardcore osv.

Redan under första matchen började jag undra hur det skulle fortsätta då jag var helt slut.
När andra matchen börjar är jag totalt dyngsvett och trasig och publiken snappar upp det.
Det börjar med min kompis M som så snällt skriker från publiken:
-Fan, domarn börjar se lite trött ut.
Några minuter senare när jag är halvslut och dyngsur skriker publiken unisont:
-Domarn är svettig *klapp-klapp, klapp-klapp, klapp*
om och om igen.
Vilket jag iofs bara tyckte var roligt. Det visar ju ändå på engagemang från min sida.

De andra två matcherna gick bra förutom att jag vid något tillfälle började bli yr.
Helt sjukt att se El Generico i handling. Jag blev imponerad. Så sjukt duktig och fick med sig hela publiken.

Jaja, det gick bra, missade några saker men på det hela gick det bra och jag var nöjd när jag kom hem.
Några dagar efteråt fick jag ett sms från wrestlingC som skrev "du var fan helt fantastisk i fredags" så det kändes bra.
Sen gick jag hem och sög penis.

new york

Har suttit och försökt komma ihåg new york resan i efterhand. Risk för att vissa saker hänt en annan dag men jag tror att det mesta stämmer.

Dag 1
Har haft resfeber. Sover 2-3 timmar under natten, går upp och packar klart det sista.
Åker iväg till landvetter. Långtidsparkerar och har hitta bil ångest då jag står bland ungefär 700 andra bilar på samma parkering.
Kommer till flygplatsen. Inser att vi måste fylla i reseformaliteter som swansons, vårt resebolag, missat. Som tur är är vi ute i god tid. Vi lånar dator med internet. Panik, stress och svettigt då jag inser att vi inte får åka om allt inte är ifyllt och det är rätt mycket att fylla i per person.
Flyger till stockholm och sedan 7½ timme flyg till USA.
Åker runt 10 från stockholm och kommer fram runt 11 lokal tid i NY.
V är trött och stannar på rummet, vi andra äter äcklig pizza och går runt på times square.
Går in i Hello Kitty affär, flinar utanför ripleys believe it or not som såg rå-B ut och går in i löjligt stort toys are us,
Flinar åt en gubbe utklädd till spindelmannen som tar betalt för fotas med.
Neger bjöd på gratis kramar, jag nekade, bjöd på high five och jag nekade igen.
Neger mumlar något om att det är pga hudfärg.
Stannar på dygnetrunt affär och köper vatten och två olika lays vinägerchips.
Köper sedan wendysburgare till V.

Dag 2
Ska få guidad tur runt NY. Stressar till Edison på 47th street men morsan som tar täten tror vi ska till 40th street. Inser att vi gått för långt och får vända. Stressigt.
Kommer till bussen med någon minuts marginal.
Åker förbi Harlem - städat mot vad man föreställt sig, åker runt central park och visar kändislägenheter. Där bor Jerry Seinfeld + en massa. Madonna fick nobben.
Åker mot Chinatown, guide berättar om att tidigare guidebuss fick stanna då de åkte förbi hattförsäljning och folk fick hattöverslag och blev tvungna att stanna.
Går runt lite i chinatown och tittar på försälning av fisk och en massa mystiska saker.
Någonstans stannar vi till och vi går på starbucks för första gången.

Sedan åker vi vidare till ground zero och konstaterar att väldigt lite har hänt sedan flygspektaklet. Det ser bara ut som en stor arbetsplats.

På vägen ser vi frihetsgudinnan. Stannar och posar lite i ground zero och åker vidare lite runt stan. Köper biljetter för guidning till frihetsgudinnan och empire state building.
Letar förvirrade efter KFC efter att fått en massa felinfo. Hittar tillslut och V och jag köper mat. Löjligt mycket. 10 bitar kyckling, potatismos och gräddsås, friterat bröd, coleslaw.
Bögig kycklingshink.


Sedan hittar vi Applestore som har dygnet-runt-öppet. Löjligt mycket folk.
Jag, morsan och V drar sedan in i central park. Stor park för att vara mitt i stan.
Där ser vi en totalt trasig hund, ekorrar, en sköldpaddssjö, paparazzifotografer och olika gatuband som spelar country/bluegrass och jazz av förvånatsvärt hög kvalitet.

Dag 3
Klantjag ställer klockan fel. Missar bussen till frihetsgudinnan. Går iväg och letar frukost åt mig och V. Skulle svänga av på 7th av men svängde av efter 8th = broadway
och får leta. Hittar tillslut, köper två crossainger. Går till starbucks, tillbaks till hotellet (holiday inn, 57th street mellan 9-10th av.), äter, segar och går ut.
Upp på times square igen. In och visar toys are us för V, köper lite småsaker åt andra. In i lite olika klädaffärer och konstaterar priser.
Går ner mot 6th avenue och hittar Bryant Park.
Farsan ringer och de ska till Empire State. Inser att vi är i närheten och går dit.












Passerar serietidningsaffär och köper en massa.
Möter morsan och farsan utanför Empire state och åker upp. Galet mycket köande och mycket folk.
Hiss i två omgångar till 82:de våningen. Högt och fascinerade. Tänker på att det inte varit lika mycket folk i serier man sett.
Kikare, poserande duva, hungrig och white trashfolk
Käkar på wendys. trippelhandburgare, sjukt gott. Äckliga strips.
Tafatta försök till taxiinvevning.

På kvällen äter vi på kött tads steakhouse.

Dag 4
Frukost på svinbra ställe. Äter original philly steak sandwitch - V käkar god bagel och smoothie.
Kommer hem och letar potentiella besökställen på dyrt internet. 1 dollar för 4 minuter.
Jag, brorsan och AK ska dra på wrestling.
Letar efter Penn station. Går några kvarter. Köper bärs. Brorsan blir panik pissnödig och vi tvingas gå tillbaks till hotellet.
Tar taxi till Ace arena sip street i New Jersey. EXTREMT förvirrad taxichaufför. Citat som "Ace areana street?" Efter att visat adress 5 ggr sagt adressen minst 20 ggr och fummel med GPS kommer vi iväg. Lagom lång kö, ca 5-10 meter lång istället för flera kilometer som wrestlingen i london.










Dyngtöntar i kön. AK och brorsan köper mat på mcdonalds, väntar kvar i kön.
Misstänker att man inte får ta med sig bärs och ställer mitt bakom ett stängsel.
Ser att det inte är några problem då brorsan och AK passerar och får gå ut igen och hämtar bärsen.
Peppad på T-shirt men konstaterar att det ser ut som skit.
Bra matcher.

"Aniversario Elf"
5.23.2010 @ The ACE Arena
(Union City, NJ)

1. o Equinox & Helios {W}
(1st Elimination at 10:07 ~ Punch by Equinox on Dos)
(2nd Elimination at 11:36 ~ Frog Splash by Akuma on Parker)
(3rd Elimination at 13:13 ~ Standing Shooting Star Press by Helios on Taylor)
Player Uno & Player Dos, Scott Parker & Shane Matthews, Gran Akuma & Chuck Taylor x

2. x Fire Ant (10:05 ~ Shooting Star Press) Lince Dorado o

3. x Amasis (13:15 ~ Single Leg Cradle) Vin Gerard o

4. o Mike Quackenbush & Jigsaw {W} & Dasher Hatfield & Sugar Dunkerton
(14:14 ~ "Jig n' Tonic")
Sara Del Rey & Daizee Haze & Pink Ant {L} & Tursas x

Young Lions Cup Match:
5. x Soldier Ant (11:31 ~ Inverted CHIKARA Special) Tim Donst o

CHIKARA Campeonatos de Parejas Match:
6. x Hallowicked & Frightmare {L}
(Primera Caida in 0:05 ~ Lateral Press by Castagnoli on Frightmare)
(Segunda Caida in 11:40 ~ Tiger Driver by Ares on Frightmare)
Claudio Castagnoli & Ares {W} o

7. o Eddie Kingston (12:39 ~ Disqualification) Tommy Dreamer x

Mycket myror. Flinar åt lösskäggswrestler.

AK raggar upp tönt som ska med andra och åka buss till NY.
Åker taxi från penn station till hem.

V har hittat kanonrestaurang. Galet gott. Tortellini och efterrätt. Chokladvariant samt sjukt god pannakotte.

Dag 5
Jag och V går förbi Hells kitchen. Skulle till flee market men det är ruffigt så vi fegar ur. Går förbi forever 21. Ser snygg tröja men inte rätt storlek. Kollar andra butiker och
letar presenter till andra.
På kvällen käkar vi på ett mexihak som var bra men dyrt.
Alla var dock inte lika nöjda.

Dag 6.
Varmt. Vakna mätt och må dåligt. Åker och letar scrapbookingaffärer. Taxi till upper east side och hittar delvis scrapbutik. Köper en massa och lämnar direkt tillbaks träpapper efteråt.
Får tips om annan affär och åker tunnelbana dit. Trångt och varmt. Köper mer scrapbooking.
Den snabbtänkte förstår att scrapgrejer inte är till mig.
Går ut, trasiga, hungriga. Går förbi kyrk-marketplace. Fint ute, dyrt inne.

Åker hem och badar i takpool. Åker med brorsan och AK med taxi till Soho. Går till chinatown. Går förbi little italy, konstaterar att det mest är restauranger och turistbutiker.
Kommer till chinatown igen. V köper lite i butik, köper bubbelte. Mystisk konsistens på bubblor - smakar echinagard. Flinar åt AK som sätter i halsen precis efter varning.
Köper mat på pinne. Jag tofu och V räkor. Åker taxi hem
Möter upp morsan och farsan och går till rays pizza. Rätt goda pizzor. Stannar till på times square och fotar. Jag och V tittar i lite affärer och köper torra dunkin donuts.

Dag 7
Drar förbi jacks 99 cent store, Tvingar V att äta peanutbutter jelly bagel i bryant park.









Drar förbi Macy's som är ett 10-våningsvaruhus och köper billiga converse. För att komma till flygplatsen från hotellet tog vi lite spontant en limo. Taxi är för arbetarna.
På den 7½ timmar långa flygresan sov jag inte en enda sekund på planet.
Pigg när vi kom fram kl 10 i göteborg och missat en natt.
Brorsan och farsan blir av med bagage men som kommer med 2 timmar senare med annat flyg.
Åker hem och tokdäckar.

läsk....

Jaha, då har man engagerat sig så det räcker för flera livstider.
I helgen var det halloween och i ett svagt ögonblick lovade jag bort mig på fest/maskerad.

För en massa år sedan skulle jag och min dåvarande flickvän iväg på en halloweenfest där jag skulle klä ut mig till mumie. Jag hade investerat i en massa gasväv och tänkte att det bara var att kasta på och vips så var man klar. Efter att ha tagit på mig all gasväv och ställt mig framför spegeln var nederlaget ett faktum. Det såg snarare ut som att jag varit med om en väldigt taskig skidolycka än att jag var mumie så vi sket i allt och stannade hemma istället.
Jag lovade mig själv att jag någon gång skulle vara mumie och se bra ut.

I år investerade jag i en löjlig mängd gasväv. Det är svårt att gå in på apoteket, köpa 18 rullar gasväv och se ut som att det inte var mer än att köpa en kvällstidning i kiosken.
Sedan färgade jag dem genom att kasta ner dem i varmt vatten tillsammans med en massa te.
Med lite hjälp från V, A och SvM fick vi till det rätt bra. E, P och V klädde också ut sig. V som mörk och farlig docka. Vi blev bra allihop.

semester..

Då har man haft sin fyra veckors semester då.

Vecka 1.
Bestod mest i att lugna nerverna efter bröllop nr 1 som hade varit i helgen innan och samla kraft inför bröllop nr 2 som skulle komma under helgen. Stress och stress. Sjukt uppstyrt och roligt bröllop dock. Tanze für alle.
Kortfattat: Avbockad drinklista, västletande och Ullared.
Insikter: Don't drink and dance.

Vecka 2.
Några lugna dagar i väntan på att E skulle dyka upp. E skulle sova över några dagar och skulle tillsammans med V och andra bokstäver gå på madonna konsert i helgen.
Kortfattat: Förvirring, flineri, morgonmackar, åkattraktioner, tysta bebisar och hunger.
Insikter: Vissa spel är inte roliga i nyktert tillstånd.

Vecka 3.
E åker hem i början av veckan. Jag och V har några dagar av total förslappning. Försöker planera utland men det blir inget av. Vi åker några dagar till sämstad med morsan och farsan.
Hemresan blev en medveten omväg som tog sjukt lång tid.
Kortfattat: Räkmacka, hungriga vargar, lysmaneter, slö.
Insikter: Farsan måste ljugit när han sa att han hittade siffror i sudoku...

Vecka 4.
Försöker komma på något att göra sista veckan. V kommer på Gotland.
Ringer till F som bor på gotland. Vips så har vi boende och kastar oss på färja.
Sjukt uppstyrt och snällt. Åukar ront och tittar på saker. Trist att åka hem.
Kortfattat: Raukar, savann, mcdonaldssminkning, stressturism, förlåt, studentism.
Insikter: Ibland är några dagar lite för lite...



Förhoppningsvis kommer längre och mer detaljerade inlägg senare...

Midsommar.

18:e juni - Dagen före midsommarafton.

Slutar jobbet. Åker hem. Gör ingenting av större intresse. Går och lägger mig på tok för sent. Sätter klockan på 07.30

19:e juni - Midsommarafton

Vaknar av att klockan ringer 07.30. Anser att sanden som någon tarvlig typ hällt i ögonen måste få tid att gå bort. Jag och V ska hjälpa till vid cafét till deras midsommarfirande och behöver vara där klockan 10. V ska hjälpa till att klä midsommarstång. Jag ska se förvirrad ut. Det är planen.
Efter att snoozen på klockan tycker att det börjar bli tjatigt efter vad som känns som 300 ringningar går V upp. Jag ligger kvar i sängen då jag inte behöver lika mycket till förberedelser. Jag är trots allt kille. Och slusk.
Efter allt för lång tid går jag upp.
V får en liten härdsmälta och har svårt att komma igång. Får lite ångest för att hon inte vet hur stången skall kläs eller hur det ska göras. Jag kommer på att jag kanske bör tänka till och köpa tråd för att V lättare ska kunna göra stång. Springer iväg till konsum och köper plasttråd då det är det enda som finns. V tittar trött på plasttråden och förklarar att den är svår att knyta och att den är dålig till midsommarstångsknytande. Efter en rad suckande går jag iväg till willys och hittar till min stora glädje bomullstråd.
B, som ej tidigare varit omtalad, är nyckelperson i cafeét och har haft som uppgift att stå för inhandlande af mat.
Jag och V är sena, klockan är snart 11, innan vi åker iväg mot caféet.
Z, också nyckelperson i caféet, ringer V och förklarar att B säger ZZZZZZ och inte vaknar av att hans mobil skriker.
V och jag åker förbi, V misshandlar B's fönster med en gren och tillsist vaknar B till liv.
B tar med sitt nyvakna anlete till fönstret och förklarar det uppenbara. Han sov.
B får brått till att åka iväg att handla mat.

Jag och V anländer till caféet vid 11.00 och där börjar jag, Z och några andra ,för att spara på bokstäver, att sätta upp tält. För att inte ha någon instruktion får vi ihop tältet relativt snabbt. I samma sekund som drar över taket börjar det spöregna.

V hamnar i en ormbunke vs björkrisdiskussion men gör tillsammans med en samarbetare midsommarstången som blir alldeles utmärkt.

Folk dyker upp och medelåldern känns som att den hamnar på runt 65.

Det bjuds på sill och potatis med jordgubbar och glass som efterrätt.

Till detta ställs det självklart upp med allsång.

Höjdpunkten för hela midsommarafton är Stig, vars hela namn jag kan skriva ut då jag är säker på att han inte är datorvan.
Stig är en lätt förvirrad man som lever för allsång. Historien förtäljer inte om han varit en bra allsångare i sina dagar. Det är heller inte relevant för denna historia. Det som är viktigt är Stigs brinnande engagemang och passion för allsång.
Stigs insats bidrar till att det blir lite oktoberfestskänsla.

Efter en trevlig midsommarmiddag tunnas folket ut och det blir dags för stängning.
Jag och V åker hem för att svida om och drar sedan iväg till Z's föräldrars hus där det blir ett slags "Vi som styrde upp midsommar"-firande. Men sjukt god mat, trevlig underhållning, gitarrångest och intressanta diskussioner kompletterade vi midsommaraftonskvällen och gjorde den komplett.
Jag och V gick och lade oss vid 5 snåret i deras husvagn som vi fick låna som sovplats.

Uppstyrt.

20:e juni - Midsommardagen
Vaknar upp halvopigg och det vankas frukost. Klockan är någonstans runt 11.
Med viss trötthet tas Alias-spelandet upp igen som hade initierats under gårdagen.
Alias går ut på att man ska förklara ett ord utan att säga ordet. Som pictionary fast ord.
Denna gång var snabbheten i huvudet inte lika snabb som gårdagen. Antalet "uuuh" fördubblades och orden tycktes vara mer svårbeskrivna.

Det gav ändå upphov till en hel del skratt och dåliga, dåliga förklaringar.

Efter ett par matcher i smultennis gav jag upp då jag kände att tröttheten tog över så jag försvann hem och tog det lugnt.

20 minuter berättelse.

20 minuter kvar på lunchrasten. Ska se hur lång berättelse man kan skriva.

Det var en regning höstkväll i november,
De flesta av löven hade tappat färg och fäste och låg som en matta på marken.
Mörkret hade sänkt sig över staden och den enda ljuspunkter som syntes var strålkastare från bilar och gatuljus.
Hemma hos familjen Kullberg var det däremot liv. Som förbipasserande betraktare kunde det te sig som att det firades julafton där inne då det var full fart, mängder med mat, skratt och dans och musik som skrålade från högtalare.

Det var familjen som firade att en av de yngsta sönerna hade köpt en vinstlott som utdelade 249 miljoner kronor. Alla problem med räntor, avbetalningar och matkostnad hade löst sig på bara några sekunder.
Familjens överhuvud Karl som vad far i familjen kunde inte utan att känna sig lite otillräcklig då det var hans uppgift att lyfta familjen från den position de hade befunnit sig i. Nu hade den yngste sonen på bara ett ögonblick fört familjen från gränsande fattigdom till total rikedom.
Fadern kände sig överflödig men trots allt var alla bekymmer ut världen så han försökte att bara sluta tänka på det.
Modern kände att det tryck som befunnit sig i hennes bröst totalt försvunnit. Hon kände att hon var snäppet närmre nirvana och misstänkte att det här var så nära hon någonsin skulle komma.
Den äldre sonen tänkte på alla dyra prylar han skulle kunna köpa, på vilken bil som skulle inbringa mest baksätesaktivitet och vilka oproportioneligt dyra märkeskläder han skulle kunna köpa.
Det var fest och fart. Det åts ordentligt av maten som beställts av en cateringfirma och några timmar efter firandets början hade farten avtagit och nu satt hela familjen mest och stillsamt filosoferade på pengarnas betydelse.

Dagen efter firandet märkte det att de inte var de enda som var entusiastiska över vinsten. Efter att vinnaren publicerats i tidningen var det en folkhop som ansåg att de hade del i vinsten. Det var gamla lärare, bortglömda ex, bryllingar och frillingar som alla såg sin chans att få ta del av vinsten.
Efter ett konstant ringande i telefon och dörrklocka bestämde sig familjen att resa utomlands ett par veckor för att det skulle lugna ned sig lite där hemma.
Det uppstod en kort stunds gräl om var de skulle åka.
Den yngste sonen ville ta en flygresa till mallorca medans familjens överhuvud Karl ville ta alla med på en bilresa till kroatien för att ta det lugnt.
Eftersom att de andra tyckte lite synd om fadern som nu förlorat sin roll som inkomstbringare bestämde de sig för att trots allt åka till kroatien.
När de kom till tyskland krockade de med en lastbil och alla dog direkt utom den yngste sonen som skadades allvarligt och dog senare på sjukhus.

Sensmoral: Det är faktiskt farligare att åka bil än att flyga.


Ja, jag fastnade lite väl mycket i början så det fick bli ett abrupt slut...

Ni/Du som läser kan ju se det här som en utmaning att själv skriva en berättelse på 20 minuter...

negativ..

Jag ska egentligen inte skriva något nu utan det är marsch pannkaka rakt i säng (var kommer det uttrycket från egentligen? marsch pannkaka? jaja..).
MEN, jag måste skriva lite om helgen hittills.

Vi börjar med i fredags.
Då den största delen av dagen är ointressant kan jag säga att jag som vanligt jobbade kväll. Runt 16-tiden hade jag lunch och då jag inte orkat laga någon matlåda fick det bli köpemat. Matställen på kvällen runt mitt jobb är i begränsat antal och då jag var tvungen att korsa ett av de 4 elementen.. ..snöslask... ...fick det bli den bekvämt belägna macken som erbjuder en mängd olika lågkvalitativa maträtter till ett inte särskilt fördelaktigt pris.
Jag var inte så hungrig så jag köpte en grillkorv och en baguette.
Vid förtärandet av grillkorven möttes jag av den tillfälliga insikten:
-Den här är inte 100% nygrillad... ...men jag hade ändå lagt ut 15 kronor på korven, en dryg tredjedel av min månadslön, så jag åt upp både den och baguetten.
Efter ungefär en timme kände jag hur magen började slå knut på mina tarmar och den obehagliga känslan av illamående började långsamt tilltaga.
Lojal arbetare som jag är försökte jag givetvis stå ut tills arbetspassets slut men mitt bedrövliga tillstånd tvingade mig att avrunda ett par timmar tidigare då jag inte längre kunde koncentrera mig på mina arbetsuppgifter.

Innan jag nådde slutdestinationen hemmet passade jag på att, blek och förrvirrad, inhandla diverse matprodukter som skulle användas som föda till nästkommande dag med chinchillautställning på agendan samt agera kattpassare.
Väl hemma hjälpte jag till så gott jag kunde med de förberedelser som krävdes inför avresan.
Jag gick och lade mig runt 02.00, smärtsamt förstående att denna tidpunkt för sömn är på tok för sen för den tvåtimmars bilfärd som väntar vid 07.00 nästkommande morgon.
04.00 vaknar jag till då min mage inte längre vill samarbeta och helst vill avlägsna det innehåll som tidigare förts dit utan någon som helst belåtelse.
Efter att ha delat maginnehållet med klosetten hade illamående avtagit och jag kände mig nöjd över det val som min kropp tvingat på mig.
Efter en stunds tvivelaktigt tänkande lyckades jag somna bara för att av vad som kändes som ett ögonblick vakna till 06.00 för att gå upp.
Det tillfrisknande jag tidigare känt gjorde sig inte längre påmint utan hade bytts av ytterliggare illamående och även tillsatts av en gnutta yrsel.

Skeptisk i sinnet lovade jag min sambo att jag orkade med chinchillautställningen men tvivlade när jag kände att min kropp endast erbjöd en liggande ställning. Efter en stund kände jag dock att jag åtminstonde skulle kunna åka till U, en chinchillauppfödare som skulle med på utställningen, och där se hur situationen utvecklades.
Väl där insåg jag att jag faktiskt mådde lite bättre och kunde ta mig till utställningen.
Humöret tilltog och den ovanliga känslan av att jag skulle hitta till vår destination gjorde humöret starkare.
Bilresan gick bra, vi kom i tid och utställningen kom igång kl 10.00.
Vi satte oss ned vid ett bord för att bevittna spektaklet.
Efter någon timme börjar misstankarna om att detta kanske inte är snabbt avklarat komma då den första kategorin chinchillor inte är färdigdömda och många fler kvarstår.
Här måste jag komma med ett erkännande att jag utan någon som helst information själv hade räknat med att det skulle kunna ta 4-5 timmar.
När vi 9,5 timmar senare är klara har bristen på sömn gjort sig påmind och den vägsträcka som tidigare känts misstänksamt behaglig kändes som att den expanderat tusenfalt.

Men det var väldigt skönt att komma hem. Chinchillautställningen bestod mest av väntan på att domare skulle komma med beslut. Vi åkte iväg runt 07.30 och kom hem vid 21-tiden och både jag och V (som förövrigt inte sov alls natten innan) var rätt trötta när vi kom hem.
Nu vet jag knappt längre vad jag skriver så jag tror att jag avrundar här... ...det kanske kommer någon fortsättning någon annan gång...

julskinka är kung..

Har fuskflottat i mig lite julmat idag. Det blev en blygsam måltid av köttbullar, prinskorv, potatis, rödbetssallad och julskinka. Sjukt gott...

Stressade iväg till Konsum igår efter att jag släppt av V på Liseberg då hon skulle ta en fika med en från jobbet. När jag åkte hem kom jag på att jag skulle hämta ut något hemligt samt stressa till konsum för att köpa julskinka innan de stängde.
Ställde bilen på kundparkeringen, stoppade i något mynt i parkeringsautomaten och gick iväg.
När jag väl är där får jag vänta i ungefär 25 minuter för att få komma till kassaservice för att hämta ut hemligt då det är 200 pers innan mig som ska fråga om portopriser för julkort till U-länder som inte längre finns.
- Jag tänkte skicka ett julkort till mina släktingar i Etrurien.
-Ja, jag ska kolla vad det kostar... *letar* ...förlåt, jag hittar inte det i min lista.
-Nej, landet har ju slutat existera. Det kan ju vara därför. Men ändå!
-Ja, så jag vet inte vad det kostar tyvärr.
-Nehe...
-Men jag ser att det verkar ligga i grekland numer. Portot dit är 25 kronor så det borde vara samma.
-Jaha, men jag har bara en banan att betala med.
-Nej, då går det inte tyvärr.
-Oj, vad synd.

Ja, det var den klassens samtal som var före i kön. När jag själv hämtade ut det hemliga så gick det självklart oförskämt fort.
Köpte sedan coops färdigkokta julskinka, en massa senap, ströbröd, prinskorv och rödbetssallad.
Gick och betalade och det enda som fanns i huvudet var julmat och griljering.
Jag gick hem med påsen tillsammans med ett ovanligt glatt humör.
När jag kom hem påbörjade jag griljeringen och kastade in skinkan i ugnen. Eftersom jag missat att köpa julmust och limpa fick V ta det på hemvägen men hon lyckades komma hem lagom tills den blev färdig.
Den blev helt sjukt god. Så salt att jag vaknade i halvt om halvt panik i natt då min kropp krävde vatten men fortfarande helt vansinnigt god.

Jobbade dag idag. Jag och V hade bestämt oss för att dra iväg till hornbach efter jobbet för att köpa diverse skräp.
När vi går iväg till parkeringen står där ingen bil.
Jag:- Ehm...
V:- Va?!?
Jag:- Jag minns att det brukade stå en bil här...
V:- Fan, är den stulen?!?
Jag:- Ehm... ...eller...
V:- VA!?!
Jag:- Nja, den står bara inte här....

Jag hade missat att jag körde bil till konsum och helt förträngt det.
Skönt att man inte är hjärnskadad i varje fall det hade ju varit trist.
Ok, att man kan slarva bort viktiga papper eller prylar men bilar, då börjar det gå långt..

Saker som tappats bort eller bara väntar på att dyka upp:
*Digitalkamera
*Bilstereofront
*Dunkuddar
*Löjligt stor mängd nycklar
*Grillgaller
*Skor, och nej inte bara ett par.. ...och nej, inte bara att de försvunnit när de legat bortglömda på vinden. Jag har haft på mig dem...

Saker som kan nomineras som borttappade men som dykt upp:
*Jackor
*MP3-spelare
*Cyklar
*Julklappar för drygt 3000...

Det är som att Joe Labero helt plötsligt hoppar fram och skriker:
-Lookie, lookie! No hands... ...så nu är ditt grillgaller borta!
-Fantastiskt! Jag förstår inte hur du gör! Så, kan du trolla tillbaks det nu?
-Ne.

Mormor som är 96 säger att hon börjar få lite dåligt minne. Hon ska veta att hennes är i nyskick till skillnad från mitt slitna gamla secondhandminne vars bästföredatum aldrig har existerat.

Men julskinkan var god...

Härom dagen regnade det nästan hela dagen.

Det regnade när jag åkte iväg till jobbet och det regnade hela tiden under tiden jag jobbade.

Självklart regnade det också när jag sprang till bussen på väg hem.

Fick springa hem från busshållsplatsen för att inte bli totalt dyngsur.

Väl hemma insåg jag att det inte fanns en smula mat och för att få bukt med min skrikandes mage behövde jag ge mig ut i regnet för att gå och handla.

Trotsade regnet, denna gång med ett lugnt sinne, då jag insåg att jag redan är dyblöt och att springa kommer inte göra mig torrare utan kommer snarare bara öka riskerna för att få en hjärtinfarkt.

När jag kom in på konsum tittade folk mystiskt på mig som om dom aldrig sett någon som duschat med kläderna på. Jag tänkte att jag skulle kunna sätta en ny trend med den här nya blöta looken. Har det varit inne med "knarklooken" och skrynkliga skjortor ska det väl funka med denna också...

Jag skyndade mig lite för att slippa vara resterande dagen inne på konsum och köpte frysmat, lite bröd, smör och mjölk. Pyttipanna.. ...det är grejer det. Bara att hälla ner i matlådan direkt från fryspåsen och sen värma i mikron på jobbet utan att steka. Men folk är inte så vänligt inställda mot ostekt pyttipanna. Jämt får jag konstiga blickar när jag förklarar vad som ska ätas på lunchrasten.

Ge mig en människa som påstår att den är utan fördomar och jag lovar att jag kan fiska fram att denne har fördomar mot mikrad, ostekt pyttipanna.

Jag ställde mig i den milslånga kön som alltid på denna skitaffär.

Förstår inte varför det alltid ska vara en som sitter och tar emot kunder i kassan oavsett hur mycket folk som köar.

Efter ca 2 månader var det min tur och jag passade på att köpa ett par engångsrakhyvlar för den skäggväxt som tydligt framträtt i mitt anlete sedan jag ställde mig i kön.

Jag betalade och när jag var klar såg jag att det började klarna upp på himlen.

När jag kom ut såg jag att man kunde se regnbågen.

Jag kom att tänka på berättelserna man hört som liten att om man kom till änden av regnbågen fanns det en skatt.

Av någon anledning struntade jag i att gå hem då frysvarorna ändå tinat och jag kunde lika gärna vänta med att lägga in dem. Och mjölken var säkert klumpig och inte riktigt lika god längre så den var säkert bara att slänga ändå.

Jag tyckte att det skulle vara skönt att gå lite så jag gick iväg mot skogen som ligger förvånsvärt nära där jag bor. Jag la märke till att regnbågen fortsatte åt samma håll.

När jag närmade mig skogen såg jag att det verkade som att änden av regnbågen var närmre.

Jag flinade åt tanken att jag förknippat regnbågen med blödiga homosexuella män och här gick jag själv under regnbågen. Nu kanske det verkar som att jag försöker få fram subliminala budskap men det är alldeles fel.

Nåväl, jag började följa stigar som jar inte gått på förut men var inte rädd att komma vilse trots mitt dåliga lokalsinne som fått mig att gå flera timmars omvägar tidigare.

Jag följde av någon anledning bara denna regnbåge.

Det hade nu mer övergått till att bli mer en näst intill fix idé snarare än en nyfiken undran att se vad som fanns i slutet av denna regnbåge.

Något som jag tyckte var konstigt under tiden som jag passerade träd efter träd och sten efter sten var att det inte verkade som att den här regnbågen försvann, något som annars är ett vanligt förekommande fenomen då den tenderar till att snabbt avtaga efter regn.

När jag passerat något som kändes som en tusende gren som rispat mig i ansiktet såg jag att jag börjat närma mig slutet av regnbågen.

Fylld av spänning och förväntan föste jag undan ett par stora buskar som stod i vägen.

Jag trodde inte att det var sant när jag la märke till en stor skattkista i guld som stod bakom buskarna.

Jag tittade mig om för att se om det var någon annan i närheten som möjligtvis skulle kunna se samma sak som jag. Hur skulle jag kunna förklara detta trovärdigt för vänner och bekanta och hur skulle de kunna tro mig? Visst, jag hade ju mobiltelefonen på mig och kunde ta några bilder med mobilkameran... ...men med några bilder och en liten stund med photoshop så kan man ju få det att se ut som att man sitter på mallis och festdricker med en utomjording i propellerkeps och den här historian skulle ju inte låta mer realistisk.

Jag undersökte utsidan på kistan och såg att locket var prydd med ädelstenar och av någon anledning en bild på en irländsk Leprechaun som gjorde en crazy partymin.

Detta var utom mitt förstånd.

Vem kan ställa en dyrbar kista mitt i skogen?

Nyfikenheten blev bara starkare och jag började undra om det kunde finnas något i den här kistan.

Jag höll på att tappa hakan när jag såg att det inte fanns något lås på kistan.

Detta kunde ju faktiskt vara skatten som man så länge hört talas om.

Jag visste nu inte hur jag skulle öppna locket. Skulle jag göra det sakta och hålla på att dö av nyfikenhet eller göra det på en gång?

Jag beslutade mig för att öppna locket snabbt.

Gud så spännande!

Jag skulle räkna till 3.

1...

2...

Det är nu det kommer ske...

3!

Jag öppnade locket och möttes av det mest storslagna jag någonsin sett.

Detta var vad som fanns i...

Hej V!

Jag vet att jag inte är "gullig" så ofta så detta är mitt försök. Du vet att du betyder skitmycket för mig...

Och detta är höjdpunkten av gull som kommer visa sig på den här bloggen. Jag lär få skriva 1000 cyniska och sarkastiska inlägg för att balancera upp detta supergull. Som tur är är det ingen som läser den här bloggen ändå...