negativ..

Jag ska egentligen inte skriva något nu utan det är marsch pannkaka rakt i säng (var kommer det uttrycket från egentligen? marsch pannkaka? jaja..).
MEN, jag måste skriva lite om helgen hittills.

Vi börjar med i fredags.
Då den största delen av dagen är ointressant kan jag säga att jag som vanligt jobbade kväll. Runt 16-tiden hade jag lunch och då jag inte orkat laga någon matlåda fick det bli köpemat. Matställen på kvällen runt mitt jobb är i begränsat antal och då jag var tvungen att korsa ett av de 4 elementen.. ..snöslask... ...fick det bli den bekvämt belägna macken som erbjuder en mängd olika lågkvalitativa maträtter till ett inte särskilt fördelaktigt pris.
Jag var inte så hungrig så jag köpte en grillkorv och en baguette.
Vid förtärandet av grillkorven möttes jag av den tillfälliga insikten:
-Den här är inte 100% nygrillad... ...men jag hade ändå lagt ut 15 kronor på korven, en dryg tredjedel av min månadslön, så jag åt upp både den och baguetten.
Efter ungefär en timme kände jag hur magen började slå knut på mina tarmar och den obehagliga känslan av illamående började långsamt tilltaga.
Lojal arbetare som jag är försökte jag givetvis stå ut tills arbetspassets slut men mitt bedrövliga tillstånd tvingade mig att avrunda ett par timmar tidigare då jag inte längre kunde koncentrera mig på mina arbetsuppgifter.

Innan jag nådde slutdestinationen hemmet passade jag på att, blek och förrvirrad, inhandla diverse matprodukter som skulle användas som föda till nästkommande dag med chinchillautställning på agendan samt agera kattpassare.
Väl hemma hjälpte jag till så gott jag kunde med de förberedelser som krävdes inför avresan.
Jag gick och lade mig runt 02.00, smärtsamt förstående att denna tidpunkt för sömn är på tok för sen för den tvåtimmars bilfärd som väntar vid 07.00 nästkommande morgon.
04.00 vaknar jag till då min mage inte längre vill samarbeta och helst vill avlägsna det innehåll som tidigare förts dit utan någon som helst belåtelse.
Efter att ha delat maginnehållet med klosetten hade illamående avtagit och jag kände mig nöjd över det val som min kropp tvingat på mig.
Efter en stunds tvivelaktigt tänkande lyckades jag somna bara för att av vad som kändes som ett ögonblick vakna till 06.00 för att gå upp.
Det tillfrisknande jag tidigare känt gjorde sig inte längre påmint utan hade bytts av ytterliggare illamående och även tillsatts av en gnutta yrsel.

Skeptisk i sinnet lovade jag min sambo att jag orkade med chinchillautställningen men tvivlade när jag kände att min kropp endast erbjöd en liggande ställning. Efter en stund kände jag dock att jag åtminstonde skulle kunna åka till U, en chinchillauppfödare som skulle med på utställningen, och där se hur situationen utvecklades.
Väl där insåg jag att jag faktiskt mådde lite bättre och kunde ta mig till utställningen.
Humöret tilltog och den ovanliga känslan av att jag skulle hitta till vår destination gjorde humöret starkare.
Bilresan gick bra, vi kom i tid och utställningen kom igång kl 10.00.
Vi satte oss ned vid ett bord för att bevittna spektaklet.
Efter någon timme börjar misstankarna om att detta kanske inte är snabbt avklarat komma då den första kategorin chinchillor inte är färdigdömda och många fler kvarstår.
Här måste jag komma med ett erkännande att jag utan någon som helst information själv hade räknat med att det skulle kunna ta 4-5 timmar.
När vi 9,5 timmar senare är klara har bristen på sömn gjort sig påmind och den vägsträcka som tidigare känts misstänksamt behaglig kändes som att den expanderat tusenfalt.

Men det var väldigt skönt att komma hem. Chinchillautställningen bestod mest av väntan på att domare skulle komma med beslut. Vi åkte iväg runt 07.30 och kom hem vid 21-tiden och både jag och V (som förövrigt inte sov alls natten innan) var rätt trötta när vi kom hem.
Nu vet jag knappt längre vad jag skriver så jag tror att jag avrundar här... ...det kanske kommer någon fortsättning någon annan gång...