20 minuter kvar på lunchrasten. Ska se hur lång berättelse man kan skriva.
Det var en regning höstkväll i november,
De flesta av löven hade tappat färg och fäste och låg som en matta på marken.
Mörkret hade sänkt sig över staden och den enda ljuspunkter som syntes var strålkastare från bilar och gatuljus.
Hemma hos familjen Kullberg var det däremot liv. Som förbipasserande betraktare kunde det te sig som att det firades julafton där inne då det var full fart, mängder med mat, skratt och dans och musik som skrålade från högtalare.
Det var familjen som firade att en av de yngsta sönerna hade köpt en vinstlott som utdelade 249 miljoner kronor. Alla problem med räntor, avbetalningar och matkostnad hade löst sig på bara några sekunder.
Familjens överhuvud Karl som vad far i familjen kunde inte utan att känna sig lite otillräcklig då det var hans uppgift att lyfta familjen från den position de hade befunnit sig i. Nu hade den yngste sonen på bara ett ögonblick fört familjen från gränsande fattigdom till total rikedom.
Fadern kände sig överflödig men trots allt var alla bekymmer ut världen så han försökte att bara sluta tänka på det.
Modern kände att det tryck som befunnit sig i hennes bröst totalt försvunnit. Hon kände att hon var snäppet närmre nirvana och misstänkte att det här var så nära hon någonsin skulle komma.
Den äldre sonen tänkte på alla dyra prylar han skulle kunna köpa, på vilken bil som skulle inbringa mest baksätesaktivitet och vilka oproportioneligt dyra märkeskläder han skulle kunna köpa.
Det var fest och fart. Det åts ordentligt av maten som beställts av en cateringfirma och några timmar efter firandets början hade farten avtagit och nu satt hela familjen mest och stillsamt filosoferade på pengarnas betydelse.
Dagen efter firandet märkte det att de inte var de enda som var entusiastiska över vinsten. Efter att vinnaren publicerats i tidningen var det en folkhop som ansåg att de hade del i vinsten. Det var gamla lärare, bortglömda ex, bryllingar och frillingar som alla såg sin chans att få ta del av vinsten.
Efter ett konstant ringande i telefon och dörrklocka bestämde sig familjen att resa utomlands ett par veckor för att det skulle lugna ned sig lite där hemma.
Det uppstod en kort stunds gräl om var de skulle åka.
Den yngste sonen ville ta en flygresa till mallorca medans familjens överhuvud Karl ville ta alla med på en bilresa till kroatien för att ta det lugnt.
Eftersom att de andra tyckte lite synd om fadern som nu förlorat sin roll som inkomstbringare bestämde de sig för att trots allt åka till kroatien.
När de kom till tyskland krockade de med en lastbil och alla dog direkt utom den yngste sonen som skadades allvarligt och dog senare på sjukhus.
Sensmoral: Det är faktiskt farligare att åka bil än att flyga.
Ja, jag fastnade lite väl mycket i början så det fick bli ett abrupt slut...
Ni/Du som läser kan ju se det här som en utmaning att själv skriva en berättelse på 20 minuter...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det börjar bra både historiemässigt och språkmässigt. Det blev verkligen knappt på slutet. Sensmoral: Ta bättre tid på dig och du får en bra historia hela vägen.
Skicka en kommentar