fredag 4 december 2009

visdom.

Man kan snappa upp rätt mycket visdom endast genom att observera sin tillvaro.

Vad jag lärt mig under dagen är att:

1. Det är otrevligt beteende att stå i en full buss och bli trampad på.

Kärring med lågkvalitativ skitfrisyr trampar mig på foten. Istället för att be om ursäkt tittar hon surt på mig. Av någon anledning störde jag mig på hennes frisyr.
Alltså, jag har ju en själv en lodisfrisyr så jag borde egentligen inte säga något MEN skillnaden är att jag inte anstränger mig för att ha en skitfrisyr.
Kärringen hade så mycket skräp i sitt hår så det var stelt, glansigt och dåligt. Man såg tydligt att hennes intentioner för hennes frisyr var att folk skulle stå hänförda och bara låta sig överväldigas av frisyren. Hon har lagt ner så mycket tid och pengar på sitt pisshår endast för att kunna bevisa för sin omgivning att hon är lite bättre än alla andra på grund av sin frisyr. Hon försöker ge sken av att andra inte når upp till hennes status på grund av att de inte har lagt ner lika mycket pengar på sina frisyrer.
När jag känner efter är det inte så mycket att hon trampade på mig eller att hon blev sur på mig så stör mig. Det är hennes provocerande skitfrisyr som gör mig allra mest upprörd.

2. Man verkar smart om man står och försöker lösa en rubikskub på spårvagnen.

Den här killen måste ha vunnit någon form av mästerskap i pretantiös.. ..itet.. ...ism...
Det är kul att han trodde att han skulle plocka poäng bara för att man ska vara "smart" för att lösa en rubiks kub.
Det var ju inte så att han var på rätt väg eller hade en plan utan han vände och vred lite slumpvis på den där stackars kuben som gjorde sitt bästa för att inte synas.
Hälften av tiden spenderade denne pojkvasker på att försöka se ut att försöka lösa kuben och resten av tiden inspekterades på sin omgivning för att se om de bestod av några betraktare.
Men jag som såg igenom det såg det för vad det var.
Han var inte ens i närheten av att klara den. Inte ens en sida var klar.
Som sagt så blir man inte automatiskt smart för att man för att man tar sig an något som anses vara svårt.
En kock briljerar inte på matgäster genom att misslyckas med en sjukt svår maträtt.
Gästerna säger inte:
-Wow! Han försökte göra en skitsvår sufflé! Ok att den var bränd och smakade damm men sjukt svår ändå!
På samma sätt misslyckades denne pojk med sin rubiks kub.
Han hade lika gärna kunnat sitta med sexkortsmemory och tagit kort slumpvis. Det hade varit samma misslyckanden.

3. Allt är värt så länge man tjänar några kronor.

Har jag köpt en biljett för 150 spänn och sen kommer på att jag inte ska gå på evenemanget säljer jag biljetten för 150 spänn eller kanske något mer om det har tillkommit kostnader i samband med köpet.
Jag lovar inte att jag ska sälja biljetten till någon för 150 spänn och sen när jag flera visar intresse så skapar jag en privat budgivning för att inse att jag kan tjäna på affären.
Snabbvarianten av bakgrundshistorien är att V behövde två biljetter till en tillställning men fick en.
Vi skrev på ett typ av forum att vi ville ha en biljett till om någon ville sälja någon.
--------------------------------------------------
Jag vill passa på att varna känsliga läsare för att resten av inlägget kan innehålla ett omoget och ovårdat språkbruk.
--------------------------------------------------

När pissfittstringhoran kontaktar oss först kostar biljetten 150 spänn.
Vi märker det först senare och misstänker att hon redan sålt biljetten och kontaktar henne.
Här vill jag säga att det mest respektfulla hon kunnat gjort var att ha sålt biljetten till den första som hörde av sig.
Men nej, hon väljer att göra en budgivning av det hela.
Jag skickar trötta sms där jag undrar vad de ligger på och får sms som drunknar i smileys vilket gör att mitt förakt för denna människa ökar och jag hör hur det ur min mun florerar de mest politiskt inkorrekta uttalanden.
När jag (eller V snarare då jag vägrar ha något samröre med äcklet) frågar om budgivningen har något slutdatum eller om hon kör tills alla tröttnar får vi svaret att det inte finns någon sluttid utan den som håller på mest och ger mest pengar vinner.

Det här kanske inte verkar konstigt.
Men låt mig förklara det för er.

Människan väljer att, istället för att bara sälja den direkt för att få det gjort, bombarderas med sms och meddelanden från folk som vill köpa en biljett ett par dagar för att tjäna 50-60 kronor.
Även om man har snålt med pengar har jag svårt att se någon motivation till att lägga ner all den tid och kraft för några kronor. Ställ dig hellre utanför femman och spela flöjt med två tonlösa toner till förbipasserande för att tjäna ihop pengarna. Då har du åtminstonde presterat något.
Ja, flöjttanten får mer respekt om värme från mig än gröntanten (biljettdownssyndromaren (Vore det inte fint att döpa en galax till downs syndromedagalaxen?)).


Ja, det är otroligt vad man kan lära sig om mänskligheten genom att endast vara lite uppmärksam...


Bananhunden tycker att människor är märkliga.

PS. Det går tydligen att nysa sönder en rygg.

1 kommentar:

Anna Maria Niia sa...

Jag slår vad om att hundens namn är Chiquita...